Jag vill problematisera frågan ytterligare gällande innebörden av vad det sunda förnuftet innebär - urskiljningsvis kan uppstå svårigheter att avgöra om en handling är följden av användningen av det sunda förnuftet när variablerna på lång och på kort sikt aktualiserars. Det är nämligen möjligt att vad som synes vara det mest förnuftiga valet kortsiktigt sett inte är det långsiktigt. Långsiktigt sätt kan alltså i en situation då ett visst val görs te sig tämligen oförnuftigt för utomstående utan insikt i den enskildes begreppsvärld, vilket snarast verkar emanera i att det sunda förnuftet är någonting förhållandevis relativt i förhållande till en mängd olika avgörande variabler, som sammantaget verkar och leder fram till ett visst resultat.

Det relativa tillståndet som sunt förnuft verkar utgöra torde sammanfattningsvis bestå av – de personliga förutsättningarna grundade på, social ställning i en grupp, tidigare livserfarenheter, vilka mål individen har, vad förslags problem individen står inför att lösa, hur lång siktigt eller kortsiktigt individen tänker samt grupptryck.

Men sunt förnuft, hur används det då och i vilket syfte? Slutsatsen som jag drog idag vara att - och detta utan att ha lyckats hitta någon riktig definition på begreppet som jag tror går att finna hoss någon intelligent filosof – så innebär sunt förnuft att det slutsatsvis finns ett alternativ i varje situation som är det bästa att välja. Varje gång en människa inte lyckas att se detta, det bästa alternativet, innebär det i motsats att människan har bristand förnuft eller är mindre förnuftig än vad som bör kunna förväntas av henne.

En person som således inte förstår den inneboende logiken som bör följas i en given situtation är förnuftslös. Emellertid kan tilläggas att de personliga förutsättningarna måste beaktas, även om en människa inte förstår logiken på egenhand i en situation så kan hon istället använda sig av sin förmåga att förlita sig på någon som förstår den bättre. En person som synes vara oförnuftig i en situation, vilket har sin grund i bristande kunskap om samtliga förutsättningar – som nog också kan sägas variera beroende på vilken personen ifråga är – kan använda sitt förnuft till att försöka tillägna sig förnufts kunskapen genom att ta lärdom av ”mer” förnuftiga personer i sammanhanget. Men då torde förnuft snarast handla om att lära sig vissa sociala mönster, strukter eller inneboende koder,  istället för att endast styras av ett vägledande kompass. Troligtvis går de båda hand i hand.

Illustrativt skulle man kunna tänka sig att en person – låt oss säga en man som är runt furtio år, välbeställd på alla sätt och vis, lever ett gott liv är ärlig och uppför sig väl i alla sammanhang – vad blir han tvungen att använda sig av om han hamnar i en prekär situation? Sitt sunda förnuft naturligtvis. Men den här prekära situationen hur ser den ut? Låt oss anta att han har hamnat i klorna på ett farligt gäng som tänker spöa skiten ur honom, hur bör han uppträda i situationen? Inte kan han börja predika om vad som är rätt eller fel, utan snarast blir han tvungen att med hjälp av sitt eget sunda förnuft utifrån sina egna förutsättningar försöka att ta sig ur situationen helskinnande.

Därmed har ytterligare en aspekt lyfts in i sammanhanget nämligen frågan i vilken utsträckning som det sunda förnuftet kan kopplas samman med överlevnadsinstinkten som i förevarande exempel torde bli ganska så central. I vilka andra sammanhang försöker då inte människor överleva och med vilka förutsättningar försöker de att göra det?

Under min uppväxt tid ska jag leva rövare i skolan utan att mina lärare säger till mig att jag måste uppföra mig väl i förhållande till de andra eleverna. Sedan ska jag uppmuntras till att bli en naturlig ledare en sådan som slår ner på sina undersåtar, det vill säga kvinnor, när hårdare tilltag krävs för att tämja dessa märkliga varelser med besynnerliga ideér kommer jag att ta till alla medel för att lyckas. Vilket jag kommer att göra. Lyckas alltså! Detta kommer att vara mycket enkelt för mig eftersom samhället understödjer mig redan, så chanserna att bemästra konsten torde inte utgöra några större problem.

Jag ska vidare leva helt kravlöst och göra precis som jag vill nämligen genom att bete mig som ett prakt svin och sedan förneka att jag är det och bedyra min oskuld. Det som är så härligt med det hela, är att jag kommer inte få några som helst problem med att vinna andra människors stöd. De kommer naturligtvis sluta sig bakom mig eftersom jag är en lojal person i förhållnade till mina närmsta vapendragare, och andra som vill vara inne och göra ”rätt ” kommer också att visa mig sin uppskattning. Mitt liv kommer att vara en underbar saga där jag är kung, son till solen, far till mig och härskarnas gud. Det enda jag behöver lära mig är att uttrycka mig belevat.

Det är helt enkelt för jävligt med vuxna som inte har förmågan att visa sina barn någon respekt. Om någon skrikande förälder läser det här, sök hjälp, innan du total kvaddar ditt eget barn helt och hållet. Du kommer att begå det största misstaget en människa kan göra,  och du kommer att ångra dig så att du håller på att dö den dagen som du inser detta. Det är faktiskt inte barnets fel om du inte kan kontrollera ditt eget humör oavsett vad barnet gör.

En person som figurerade i filmen the secret som en av mästarna på lagen om attraktion som ska ge dig allt du fokuserar på med känsla, har också studerat den boken the sience of getting rich. Faktum är att han har gjort ett helt program utifrån den boken som ska göra en rik på kuppen om man tar till sig de regler som statueras i boken och gör dem en del av sitt dagliga liv. För ett och ett halvt år sedan köpte jag den kursen men har ännu inte gått igenom den. Min tanke är därför att göra det här på bloggen nu. Jag får under en tid ett ämne att skriva om, samtidigt som jag använder mig själv som försökskanin och ser om jag blir rik när jag börjar att tillämpa de lagar som Bob förklarar i programmet ska förändra liv bara de implementeras. Önska mig lycka till!

1. Högst 15 elever per lärare i ämnen som kräver att eleverna ges individuell uppmärksamhet. Storföreläsning emellanåt varvat med detta skulle kunna vara ett alternativ i synnerhet när eleverna har blivit lite äldre.

2. Mer fysikaktivitet på schemat vilket kan bestå i promenader eller chi-goong, varför inte enklare yoga. Särskilt på grundskolan, klasser 1-9.

3. Undervisning i självkännedom där verktyg för måluppställning, planering utav studier togs upp. Samt gav insikter i olika lärande former som elverna kunde använda sig av för att förbättre sin inlärningsförmåga. Träning av olika minnessystem och insikt i kraften att ställa de rätta frågorna. Den ökade förståelen för sin egen förmåga att styra över sitt eget liv och sina känslor torde bidra till många positiva effekter som avspeglade sig i skolarbetet. 

4. Sammanställ en lista över kärnämnen som alla måste läsa för att erhålla högskolekompetens, utöver detta låt eleverna välja efter hand vilka kurser som tilltalar dem mest att lära sig. Blondin Bella tex läst jag i hennes blogg verkade inte vara förtjust i bild utan ville hellre läsa någotning som entreprenörskap eller liknande. Det säger sig självt att det hade varit att ta tillvara på hennes kompetens ytterligare om denna möjligheten av val hade funnits. Likväl som det hade varit att ta tillvaro på någos konstnärlighet som hellre ville studera bild än entreprenörskap. Möjligheten att välja skulle främja elevers motivation, samtidigt skulle utbildningarna inte bli så statiska för elver som upplevde efter ett tag att de inte valt helt rätt. Komvux Kronborg i Malmö är ett lysande exempel på en skola som fungerar väl enligt denna principen och det torde inte vara omöljligt att implementera likande förutsättningar på gymnasieskolan.

Vi säger att vi inte har tillräckligt med resurser och måste göra kostnadsbesparingar i skolorna. Besparingar som leder till rena missären på många skolor där klasserna blir förstora och många elever mår dåligt vilket leder till att de inte kan prestera efter bästa förmåga. Det som vi inte tar hand om, det som vi inte lär upp, så som vi önskar att det ska vara kommer en dag inom kort att spela enligt våra regler. Metoder kommer inte att bli bättre om vi inte lär upp fler att tillvarata möjligheterna att bygga upp och skapa sig själva bra liv så de kan lära andra.

Alldeles för många ungdomar mår dåligt idag! Det har väll inte undgått någon informationen som har sänts på tv som förtäljer att två flickor i varje klass skär sig själva och en är anorektiker. Detta är skrämmande och får helt enkelt inte fortgå. På Rosengår i Malmö sätter ungdomar eld på saker och kastar sten på räddningspersonalen. Dessa fenomen även om de ter sig olika så visar de att Sveriges ungdomar har problem. Min fråga är således: varför görs inte mer för dagens ungdomar? Varför klagas det bara på de problem som de ställer till?

Forskningen verkar vara långt framskriden varför implementeras inte de beprövade metoder som forskningen indikerar skulle hjälpa ungdomarna att rent generellt börja må bättre? Visst görs insatser det förstår jag men det krävs större krafttag. Borde inte resurserna läggas på att utbilda och bidra till att bygga upp välmående samhällsmedborgare som kan vara med att föra Sverige framåt. Är vi för fega i Sverige för att våga införa nya principer i utbildningssystemen som skulle få reella och positiva effekter för ungdomarna?

En bra satsning vidtogs av Lunds Universitet förra veckan som bjöd in ungdomar ifrån gymnasiet på Rosengård för att visa att steget mellan universitets studier och grundskolan inte är så stort. Ett rättegångsspel hölls i Juridicums lokaler där ett misshandelsmål i scensattes. (Källa: Dagens Juridik 2009-05-13) Sådana satsningar verkar för att ge ungdomar möjligheten att börja hoppas på en bättre framtid. En framtid att se framemot där de kan förverkliga sina drömmar. 

Trots att satsningen i sig är bra på alla sätt och välbehövlig krävs dock dagliga satsningar och jag talar nu i generella termer igen. Skolan behöver reformeras. Vi behöver inte hålla på att experimentera med betygssystemen för problemen ligger inte i betygen. Elever skulle dessutom kunna fungera nog så väl utan betyg om systemet i sig fungerade.  

Mycket verkar handla om att ungdomarna rör på sig alldeles för lite, vilket kan skapa allehanda problem. Jag tänker närmst på koncentrationsproblem, hyperaktivtet, överviktsproblem, våld och frånvaro av allmänt lugn på skolorna. En del lärare är till och med rädda för vissa av sina elever. Tänk bara på en sådan simpel sak som möjligheten att införa fler idrottstimmar i veckan i skolan. Är det inte fler som tror att elver skulle må bättre av att röra på sig oftare? Rent praktiskt skulle denna utökade tid med fysiska aktivitet inte behöva innebära ombyten eller någon mer avancerad träning, utan varför inte börja dagen med någon slags morgongymnastik i form av Chi-goong eller liknande tillsammans med stimulerande musik. Vad skulle det få för effekt? Vilken slags stämning skulle kunna skapas i klassen? Kanske skulle effekten få att ungdomarna skulle känna större samhörighet till varandra, piggnade till och finna motivation för dagens undervisning.

Låt dig därför aldrig slås ned av att saker och ting inte går din väg. Detta kanske är extra viktigt att ta till sig i dessa tider då en del har blivit arbetslösa och upplever det kanske som om livet har tagit slut. Det har det inte kan jag berätta, det har egentligen bara börjat eftersom vare sig du vill det eller ej så blir du tvungen att hantera även denna situationen som du nu befinner dig i. Det är visserligen en trygghet att ha ett jobb men låt dig inte luras av en analkande depression eller liknande. Det är väldigt ineffektivt och energikrävande att tillåta sig sörja över något som inte går att göra åt. Man får visst vara ledsen ett tag men sedan måste man ta tjuren i hornen och svinga sig upp på den bångstyrige besten och osäker inför vad framtiden har att ge kasta sig in i leken igen så fort det bara går. Det kanske verkar hopplöst med en massa nej när du försöker att hitta ett nytt jobb, men tänk på att allt som krävs av dig är att du får ett ja vilket inte är särskilt mycket för att få saker och ting att rulla på igen. Lycka till!

Nu låter jag som världens feminist men jag menar enkelt talat att jag vill träffa någon som vill kommunicera med mig på ett intellektuellt plan vilket verkar vara en egenskap som är svår att finna hoss en man. Inte det att män inte är intellekutella varelser utan för att de kanske hellre väljer att prata med sina manliga bundsförvanter istället för att inse att det faktiskt går att prata med mig. Nåväl i vilket fall som helst träffade jag för ett par år sedan en kvinna som sa till mig att jag skulle sammanställa en lista över de egenskaper som jag skulle vilja se hos min blivande partner. Det tog lång tid innan jag tog henne på hennes ord. Jag tyckte att det lät onödigt men sedan såg jag på tv ett program jag kommer dock inte ihåg vad det handlade om men i vilket fall som helst så hade paret som deltog i programmet skrivit varsin lista på sin drömpartner strax innan de träffade varandra. Låter det inte fantastiskt. För dem verkade det funka även om det kan spekuleras i om det hela inte berodde på själva ödets nyck. I vilket fall som helst så tycker jag att det är mycket roligare att tro på magi och romatik än att gräva ner sig, så därför har jag  bestämt mig för att göra ett försök och skriva en egen lista jag med, så här kommer en presentation över min lilla magiska skrift som ska attrahera in min perfekta drömpartner i mitt liv.

Min Perfekta Partner                  

Min perfekta partner är en mycket trevlig person om är lugn, trygg i sig själv och harmonisk. Han är lätt att kommunicera med så tillsammans har vi en massa intressanta diskussioner om allt mellan himmel och jord. Han skrattar och skämtar och han får mig att skratta. Han är fördomsfri men skulle själv inte prova vad som helst. Snarare är han traditionell i den meningen att han vill bygga ett långvarigt tryggt kärleksfullt förhållande med mig, en kvinna som vet vad hon vill och som han litar på för vårt förhållande bygger på ömsesidig respekt och tillit för varandra.  Han är medveten om att man själv skapar sitt eget liv och därför gör bäst i att försöka göra det bästa och mesta av det.

Han är stolt över mig för att jag väljer att satsa på min utbildning och han stöttar mig helt fullt och i mitt val och i mina åttaganden. Han är också ambitiös som person och har personliga mål som han vill uppnå, men han är duktig på att kombinera sitt underbara kärleksförhållande med mig med arbete och annan ledighet. Han tycker väldigt mycket om att kramas och visa ömhet, och så har jag turen att han tycker om att kyssas också vilket han gör väldigt bra. Han är manlig och jag känner mig kvinnlig i hans sällskap.

Han tycker också om att laga mat hör och häpna han är en riktig mästerkock och lagar gärna nyttiga rätter men framförallt utsökt goda måltider tillsammans med mig. Fast jag håller honom mest sällskap när han visar upp sina fantastiska talanger på detta området. Tillsammans utforskar vi olika ideér som inspirerar oss till att leva ett lyckligt liv tillsammans och vi provar på nya saker i samband med de resor som vi företar oss tillsammans. Vi reser till Indien och Kina, Tibet och undersöker mysticismen som dessa kulturer erbjuder. Vi reser till Alperna och susar ner för skidbackarna, sedan vilar vi upp oss tillsammans, dricker varmchocklad och myser vid öppna spisen. Vi reser till vackra och storslagna platser runt om i världen, sedan reser vi hem med våra upplevelser och fyller vårt fantastiska hus på landet med massor av glädje och kärlek.    

Det var ett besynnerligt sammanträffande i alla fall och det fick mig att tänka på att det var inte särskilt länge sedan som kvinnor här i Sverige straffades för sina snedsteg och andra saker. Vilket vidare fick mig att börja fundera över hur det egentligen förhåller sig i samhället, hur har det blivit beskaffat med den där positiva samhällsförändringen egentligen som jämställdheten borde föra med sig. Därför den borde väll ändå vara positiv när kvinnor så att säga har blivit mer fria med rätten att bestämma över sina egna liv och val? Lever vi med en osann devis för ögonen, och är vi därför blinda för hur det egentligen ser ut i samhället idag. Straffas kvinnor mer idag än vad vi tror, och så kommer vi in på den viktiga frågan som jag kommer att skriva om mycket framöver, straffar kvinnor sig själva för denna otrygghet som råder i samhället där igen riktigt duger och styrs av en självförsakande jantelag?  

Jag ska medge att det har väll aldrig existerat ett samhälle som inte har varit fullproppat med en massa småsinta mänskliga företeelser men ändå skulle man inte kunna få hoppas åtminstone att det finns problem som det går att göra någonting åt. Just med avseende på tidningarna så tänkte jag mig nog att det hade varit bättre om vissa saker inte skrevs om helt enkelt om det inte var så att det som skrevs ansågs som viktigt för att belysa ur en rent informativ synvinkel.

Är det av verkligt nyhetsvärde att svenska gifta kvinnor är otrogna ger inte en sådan rubrik en missvisande bild, det är väll så att både svenska gifta kvinnor och män är otrogna? Det handlar ju bara om att väcka känslor hos folk för att sälja tidningarna särskilt när det hela förstärks med en halvnaken kvinna på bilden. Visst väcker det känslor annars skulle jag inte ha skrivit om det men jag anser det vara typiskt att vi i dagens jämställda sverige nu gottar oss i sådant snaskigt göra ned nöje. Vad var journalisten ute efter egentligen handlade det hela om något slags moraliserande eller skrevs det i syfte att upplysa och väcka större förståelse för dessa kvinnor. Jag förstår helt enkelt inte poängen annat än att det i slutändan både leder till att agg mot kvinnor rent generellt och till förvirring bland unga som inte har hunnit skaffa sig en stadig identitet.

Innan jag avslutar ska jag tillägga att jag aldrig läste artikeln och att det jag nu har sagt endast bygger på en yttre observation av vad nyheten förmedlade till mig rent kommersiellt. Det är därför inget uttalande om själva artikelns innehåll.